Tänk för att i fredags tog min storasyster studenten! Helt galet på ett positivt men ändå ganska skrajset sätt. Det är två år imellan oss och jag har alltid haft henne som en "kompanjon" att gå till och hemifrån skolan med. Att inte alltid behöva gått själv utan att faktiskt haft någon att gå och prata med har vart så jäkla bra. Bara så typiskt att jag kommer på det såhär i slutändan. Men samtidigt är jag så himla stolt och glad för hennes skull att hon äntligen efter allt slit och kämpande är klar med dessa 3 år. Hon är bäst och jag önskar henne all lycka. Något jag är säker på är att hon kommer ta arbetslivet med stormsteg och att hennes presstationer kommer övertyga varenda en. Värdens bästa!